Rättigheterna för författarna, tonsättarna, bildkonstnärerna med flera regleras genom lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL - Upphovsrättslagen). Sedan fotolagen upphävdes 1994, regleras även fotografernas rättigheter i upphovsrättslagen.

Upphovsrättslagen ger en upphovsman ensamrätt att förfoga över sitt verk genom att mångfaldiga det och göra det tillgängligt för allmänheten. När man kopierar mångfaldigar man och när man delar ut kopiorna gör man verket tillgängligt för allmänheten.

Upphovsrätten omfattar också en ideell rätt. Denna innebär att upphovsmannen har rätt att bli namngiven när exemplar av verket framställts. Han är också skyddad mot att verket ändras på ett sätt som kränker hans litterära eller konstnärliga anseende.

Upphovsrättslagen skyddar verk. Lagen räknar upp ett antal exempel på litterära och konstnärliga verk t ex skönlitterära och beskrivande verk, datorprogram, musikaliska och sceniska verk, filmverk och alster av bildkonst, alster av brukskonst samt kartor.

Ett verk föreligger så snart prestationen har någon form av individualitet eller originalitet. Undantagna från verksbegreppet är i praktiken bara korta sakliga meddelanden, rena notiser och mekaniska faktasammanställningar. Verksbegreppet förutsätter däremot inte att prestationen ska vara "påhittad"; reportage, vetenskapliga avhandlingar och avbildningar är också verk. Även fotografier är skyddade av upphovsrättslagen. Här gäller dock att fotografier, som är att betrakta som verk, har samma skydd som andra typer av verk, medan foton som ej uppnår sk verkshöjd har en lägre skyddsnivå.

I och för sig föreligger naturligtvis ett verk så snart det har blivit skapat. Men intressant ur rättslig synpunkt blir det i regel först när det är offentliggjort eller, som lagtexten säger, lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten. Detta kan ske på många sätt t ex genom framförande i TV eller på en scen, offentlig uppläsning eller utgivning. Med utgivning menas att verket mångfaldigats och att exemplaren med upphovsmannens samtycke har saluförts eller på annat sätt (t ex som en gratisbroschyr) har spritts bland allmänheten.

Termerna offentliggjort verk och utgivet verk är viktiga därför att många rättsliga konsekvenser är knutna till dem. Detta gäller särskilt frågan om när andra kan få rätt att utnyttja verket (se nedan om inskränkningar).

Det upphovsrättsliga skyddet består under upphovsmannens livstid och sjuttio år efter utgången av dödsåret. Reglerna om 70-årig skyddstid gäller fr o m 1996. För fotografier som inte räknas som verk är skyddstiden femtio år efter det år då bilden framställdes.

Upphovsmannens yrkesmässiga existens är oftast helt beroende av upphovsrätten. Utan dess skydd skulle ju varje offentliggjort verk fritt kunna utnyttjas av vem som helst. Med stöd av sin upphovsrätt kan upphovsmannen genom avtal upplåta ensamrätten att ge ut verket till en förläggare eller till någon annan producent.

En förläggare som får en sådan rätt blir "delägare" i upphovsrätten och blir då lika intresserad som upphovsmannen själv av att skyddet upprätthålls inom det område som avtalet avser. En upphovsman kan också genom tjänsteavtal (t ex som anställd journalist eller tidningsillustratör) i större eller mindre utsträckning upplåta sin rätt till någon annan.

I upphovsmannens (och hans eventuella avtalspartners) ensamrätt gör lagen dock en rad inskränkningar. En del av dessa är praktiskt betingade, t ex sådana där andras utnyttjande är av obetydlig omfattning och endast leder till marginellt intrång i upphovsmannens intressen eller är helt omöjligt att registrera och kontrollera. I andra fall är inskränkningar motiverade av samhälleliga skäl; det föreligger ett allmänintresse av att andra får tillgång till offentliggjorda eller utgivna verk.

Oavsett vad motivet är uppställer lagen gränser eller villkor som skall iakttas för att inskränkningen skall bli tillämplig.

Inskränkningar kan vara utformade på olika sätt. Om upphovsmannen inte ens har rätt till ersättning talar man om total inskränkning. Om upphovsmannen visserligen inte kan motsätta sig en viss användning men har rätt till ersättning, betecknas inskränkningen som en tvångslicens.

I vissa fall är det möjligt att förvärva rätt att använda en upphovsmans verk genom att sluta avtal med en upphovsmannaorganisation. Mot ersättning upplåter organisationen alla organisationsmedlemmars hela "repertoar". Om lagen gör avtalet tillämpligt även på upphovsmän som ej är medlemmar i organisationen brukar detta betecknas som avtalslicens.

Var och en får för sitt privata bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk, dock ej datorprogram. Kopiering i digital form av en sammanställning eller databas i digital form är inte heller tillåten. Den framställda kopian får inte användas för annat ändamål än framställarens privata bruk. Det är inte tillåtet att anlita utomstående för att kopiera musikaliska verk för privat bruk (vare sig de är inspelade eller finns i notform).

Vad gäller litterära verk i skriftlig form får exemplarframställningen endast avse begränsade delar av verk eller sådana verk av begränsat omfång. Att delen ska vara begränsad innebär alltid att det är fråga om en mindre del av verket och inte så mycket som hälften eller nästan hälften av ett verk. En begränsad del kan t ex vara ett kapitel eller annat avgränsat avsnitt i en bok.

Ur offentliggjort verk får man göra citat i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. Citatet skall för att vara tillåtet normalt användas i anslutning till annan text, antingen som utgångspunkt för en analys, kommentar etc. eller för att belysa en tes eller en beskrivning.

I allmänhet räknar man med att citat skall vara korta. Hur långa de får vara beror på syftet. Skall man t ex analysera en dikt får hela dikten citeras. Vill man till exempel diskutera en annan författares verk får man återge så mycket av dennes text som behövs för att det ska bli begripligt för läsaren. Däremot får man man inte använda citaträtten som ersättning för eget författarskap.

Reglerna om kopiering för privat bruk och om citat gäller också bilder. Eftersom citat skall tas "ur" ett verk blir den bestämmelsen sällan aktuell för bilder. I stället finns det en rätt för envar att i kritisk eller vetenskaplig framställning återge offentliggjort konstverk eller fotografi i anslutning till texten.

Om alltså en forskare på ett företag gör en forskningsrapport som han ska dela ut bland kolleger eller anställda kan han få kopiera in bilder som har andra upphovsmän.

Det kan vara värt att påpeka att det inte är tillåtet att utan vidare "piffa upp" ett material med andras bilder. Man får alltså inte - som ofta sker vid intern information inom företag och myndigheter - kopiera in skämtteckningar och liknande för att göra produkten mera lättsam.

Allmänna handlingar, det vill säga handlingar som framställts eller inkommit till en myndighet och som inte hemligstämplats, får i regel återges fritt. Om bildkonstverk, fotografi av konstnärlig eller vetenskapligt värde, musikaliskt verk eller diktverk (poesi) ingår i handlingen har upphovsmannen dock rätt till ersättning.

Består den allmänna handlingen helt och hållet av någon av dessa typer av verk, eller av officiell karta, datorprogram, teknisk förebild, verk som skapats för undervisning, verk som tillhandahålls allmänheten i samband med myndighets affärsverksamhet eller utgör resultat av vetenskaplig forskning gäller inskränkningen inte. I dessa fall krävs det avtal för att få utnyttja materialet i vidare mån än vad som redovisats tidigare i detta avsnitt.

Särskilda regler gäller för användandet av verk inom bland annat bibliotek och arkiv.

Den som utan att ha rätt till det utnyttjar annans upphovsrätt gör sig skyldig till intrång i denna. Om intrånget sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet kan det medföra straff och skadeståndsskyldighet. Maxstraffet är fängelse i två år. Dessutom blir upphovsmannen berättigad till ersättning för själva utnyttjandet. Åtal kan väckas inte bara av upphovsmannen själv utan även av det allmänna om det är påkallat ur allmän synpunkt.

Intrång föreligger inte bara om utnyttjaren saknar varje rätt att använda verket. Om han kan åberopa en inskränkningsbestämmelse men inte följer de villkor lagen uppställer blir det fråga om intrång. Så är t ex fallet om någon säljer kopior som framställts för privat bruk eller delar ut dem till en stor krets.

I de fall som beskrivits i det föregående behöver den som utnyttjar inskränkningarna i upphovsrätten inte ta kontakt med upphovsmannen. Handlar det däremot om spridning till en vidare krets krävs det ofta medgivande av vederbörande rättsinnehavare - upphovsmannen och/eller förläggaren. Om någon kopierar på grundval av en tvångslicens måste han kunna få kontakt med den som skall ha betalt.

När det gäller undervisningsväsendet har rättsinnehavarna genom sin medlemsorganisation via Bonus Presskopia slutit avtal med bl a stat och kommuner. Avtalet reglerar lärarnas rätt att kopiera för egen undervisning och rättsinnehavarnas betalning för detta. Avtal om kopiering finns för skol- och högskoleväsendet samt även för annan utbildning i andra verksamheter.

Bonus Presskopia erbjuder även genom en särskild kopieringslicens rätt att fotokopiera ur böcker, tidningar och tidskrifter för intern information inom företag, organisationer och myndigheter.

Bonus Presskopias avtal på undervisningsområdet innebär att lärarna vid den skola som ingått ett kopieringsavtal fått ett generellt tillstånd att fotokopiera ur skyddade verk, såsom böcker, tidningar, tidskrifter och noter.

Avtalet medför att läraren får kopiera 15%, dock högst 15 sidor ur en skrift till sina egna elever, för att komplettera den obligatoriska kurslitteraturen. Avtalet för skolor och gymnasier tillåter även, fr o m juli 2005, utskrifter från t ex Internet med högst 15 sidor i A4-format. Läraren får kopiera så många exemplar att han själv får några exemplar och hans elever var sitt.

Kopieringsavtalet medför att lärarna alltså inte behöver ta kontakt med rättsinnehavarna, dvs författare, översättare, kompositör, arrangör, fotograf, förlag, utgivare m fl i varje enskilt fall. Skolan erlägger i gengäld en viss ersättning per elev för kopieringsrätten som betalas till Bonus Presskopia. Inkomna ersättningar fördelas sedan bland medlemsorganisationerna och i slutändan till rättsinnehavarna.

För att underlätta kopieringsbehoven inom undervisningssektorn beslutade riksdagen att fr o m den 1 januari 1981 införa en avtalslicensbestämmelse i upphovsrättslagen. En avtalslicensbestämmelse innebär att under vissa förutsättningar verkningarna av ett avtal ges verkan också för utomstående rättsinnehavare.

För att denna verkan - avtalslicens - ska uppkomma krävs att ett avtal ingåtts av organisation eller organisationer som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området. Organisationen skall således vara representativ för det område det gäller. Vidare förutsätts att det kollektiva avtalet rör kopiering inom undervisningsverksamhet som bedrivs i organiserade former.

Avtalslicensen medför att Bonus Presskopias kopieringsavtal på undervisningsområdet blir bindande även för upphovsmän som inte är anslutna till Bonus Presskopias medlemsorganisationer. Detta förutsätter dock att kopieringen avser verk av samma slag som omfattas av det kollektiva avtalet.

Utomstående upphovsmän är enligt lagen garanterade lika behandling med de upphovsmän som företräds genom organisationerna när det gäller fördelning av medel som influtit som ersättning för fotokopieringen. Om en organisation bestämt att ersättningsmedlen skall avsättas till kollektiva ändamål, får de utomstående upphovsmännen som regel godta detta. Han har dock rätt till individuell fördelning för kopieringen av hans verk om han begär det. Han måste då presentera en utredning om i vilken omfattning som hans verk kopierats och göra framställan inom tre år efter det att kopieringen ägde rum.

För den enskilde läraren betyder dessa regler att han kan kopiera ur såväl svenska som utländska utgivna verk, oavsett om upphovsmannen är medlem i någon av Bonus Presskopias medlemsorganisationer eller inte. Utomstående upphovsmän har dock alltid rätt att meddela förbud mot att hans verk kopieras.

Bonus Presskopia erbjuder myndigheter, företag och organisationer en särskild licens för kopiering för intern information.

Licensen ger rätt att fotokopiera ur utgivna böcker, tidningar och tidskrifter från hela världen för att tillgodose behovet av information inom verksamheten. Det är dock inte tillåtet att kopiera noter, men sångtexter går bra.

Det är naturligtvis inte tillåtet att kopiera en hel bok, tidning eller annan skrift. Licensen medger att du kopierar 15 procent av antalet sidor ur en och samma skrift, dock inte mer än 15 sidor.

För att få rätt att kopiera fyller du i en licensansökan och betalar för så många kopior du tror att du behöver göra under den kommande tolvmånadersperioden.